För några veckor sedan hade jag en fotoutställning på Linnés Sävja utanför Uppsala. Jag hade skrapat ihop lite gamla verk som representerar mitt liv som ung.
Det här är min personliga favorit, ett porträtt av en av mina bästa vänner Heidi.
Här är Linnés gamla krypin. Innanför detta fönster hängde mina alster.
Den längst till höger fick jag faktiskt såld.
Tekniken är gummmitryck som i egentligen inte alls är ett tryck utan ett fotografiskt förfarande men man har gjort en direktöversättning från engelskans "gum bichromate print". Jag ska försöka förklara kort vad tekniken innebär. Ett negativ som har samma storlek som den önskade bilden kontaktkopieras på ett papper som har förbehandlats med gelatin och bestrukits med en emulsion av gummiarabicum, färgpigment och kaliumdikromat. Kaliumdikromaten är ljuskänslig för UV-ljus. Pappret belyses sedan med negativet på och framkallas sedan i vatten. Efter första gången får man fram en svag bild, arbetsmomentet upprepas vanligtvis 5-10 gånger. Genom att blanda emulsionen olika och ändra belysningstiderna kan man påverka de ljusa partierna eller de mörka. Man kan också påverka resultatet genom att gå in med penslar på olika partier i bilden under framkallningen.
1 dag sedan
Det var en jättefin utställning!
SvaraRadera//Anita