Om folk som är lite annorlunda

Igår jobbade jag sista dagen på mitt jobb som ledare för en konstgrupp på ett boende för psykiskt funktionshindrade. Jag har haft det som extrajobb i över femton år, men efter mycket överläggande har jag kommit fram till att jag behöver tiden för familjen mer än pengarna. Det är befriande på något sätt att umgås med människor som inte är som alla andra. De flesta människor har så mycket begränsningar att det blir ansträngande att umgås med dem, men i den här lilla gruppen har vi kunnat umgås helt avslappnat som goda vänner. Jag kommer verkligen att sakna dem!

Av en händelse slog jag på teven för en stund sedan och såg en jättefin kortfilm som jag varmt kan rekommendera om två lite annorlunda killar och deras vänskap, filmen hette "Anders och Harri". Tyvärr verkar man inte kunna se den på svt play, men jag kan tipsa om att försöka se den på något annat sett (hur får ni klura ut själva). Jag önskar att folk (inklusive jag själv) kunde sluta vara så normala och sluta tänka på vad andra tycker om dem hela tiden.

En annan film jag också måste rekommendera är dokumentären "The devil and Daniel Johnston" som handlar om musikern och artisten Daniel Johnston som lider av schizofreni. Klicka på filmtiteln så kan ni se en trailer.