Den här dockan släpade jag runt på som barn. Hon hette Gullegryn. Hon var lite finare på den tiden men hon hade inga ögon då heller. Jag kan tycka nu efteråt att det var lite makabert av mina föräldrar att låta mig släpa runt på en docka utan ögon, men vad gör man när ens barn absolut vill leka med en speciell sak. Förutom att ögonen saknas och att plasten i ansiktet fått en konstig struktur så tycker jag att hon är rätt söt. Jag skulle vilja ge henne till mina barn, men först vill jag att hon ska få ett par ögon och bli slät och fin i ansiktet.
Idag tittade jag runt lite på nätet efter någon som lagar gamla dockor och hittade en dam som bor utanför Gävle (tillsammans med sin man från Transylvanien). Hon har blivit skadad efter en olycka och sitter därför hemma och ägnar sig åt sin hobby att laga dockor. Det låter ju onekligen ganska coolt att renovera gamla dockor och ha en man från Transylvanien! Hur som helst så skrev jag till henne och frågade om hon kunde fixa dockan, så vi får väl se hur det går...
Hahaha, wow det låter ju hur bra som helst! Spännande att se hur hon blir som renoverad den lilla gullegryn.
SvaraRaderaNu har jag fått svar från tanten och hon skulle fixa dockan i januari. Spännande!
SvaraRaderaOch moster Älin...barnen vill nog ha en massa fina dockkläder i julklapp tror jag. : )
SvaraRaderaHejsan, jag hittade din blogg när jag googlade runt. Jag har en del äldre dockor, bl.a en precis likadan som din, Den blev efter att ha suttit något år på en hylla precis lika vitfläckig, fast i baken! Det var bara att torka bort med våttvättlappar. Undrar om det är något i gummit som sipprar ut efter en tid? Jag är lite nyfiken hur det gick med nya ögonen? :)
SvaraRadera